Jag tecknar det jag ser genom fönstren. Det är en återkommande handling. Vari ligger det intressanta, kanske någon frågar. Den frågan har jag aldrig ställt. Jag bara tecknar och upptäcker till min glädje ibland att jag ”träffat rätt” än en gång. Att ”träffa rätt” betyder att öga och hand lyckats samarbeta och enas. Enandet är långt ifrån vardagligt. Men det händer som sagt ibland.
